Omsorgsberättelser från mellanstadiet. Elevers berättelser om omsorg utifrån relationen mellan omsorgsgivare och omsorgstagare

Inledning

Svensk skola beskrivs historiskt och i nutid som den samhällsinstitution vilken fått särskild betydelse för moralisk fostran av samhällsmedborgaren (Anderström, 2017; Lindenmeyer & Sandin, 2008). Under senare år framställs målet med denna fostran i både svensk och norsk utbildningspolicy ofta som individuella färdigheter såsom social och emotionell kompetens (Carlbaum, 2012; Dahlstedt & Fejes, 2019; Meld. st. 28 (2015–2016); NOU 2015: 8). Synen på relationella färdigheter baseras alltså i hög utsträckning på ett funktionellt förhållningssätt vari individuella kompetenser lyfts fram, något som även är framträdande i en internationell utbildningskontext (OECD, 2015). Den normativa inramningen för etikundervisningen riskerar med ett sådant fokus att främst syfta till att främja individens egen framgång (Kisby, 2017). En individualistisk hållning ligger vidare i linje med den generella värderingsprofilen för norra Europa men också mer specifikt hos svenska lärarstudenter (EVS/WVS, 2020; Lindström & Samuelsson, 2016). Detta är problematiskt utifrån två aspekter. För det första kan man argumentera för att det finns ett normerande problem med att moralisk fostran reduceras till individens framgång. Ett sådant förhållningssätt riskerar att reproducera värden specifika för en västerländsk, liberal hållning vilket kan vara motsägelsefullt i relation till skolans inkluderande uppdrag (Samuelsson & Lindström, 2017). För det andra uppkommer potentiellt ett pedagogiskt problem i relation till moralpsykologisk forskning vilken framhåller den betydelse sociala, relationella och kulturella erfarenheter har för etiska bedömningar (Norgren Hansson & Lindström, 2021).

Ett omsorgsetiskt perspektiv på det värdeförmedlande arbetet i skolan kan istället bidra med en relationell förståelse för moral i linje med moralpsykologisk empiri, men är också ett förhållningssätt som kompletterar och utmanar en individualistisk värderingsprofil. Detta är betydelsefullt då relationer mellan klasskamrater, gemenskap och utanförskap är centrala teman bland ungas livsfrågor och har betydelse för deras livsförståelse (Hartman & Torstenson-Ed, 2013). Vidare har studier visat att relationella perspektiv är betydande för det förebyggande arbetet mot diskriminering, mobbning och kränkningar i skolan (Osbeck, 2006; Skolverket, 2011, 2014). Att arbeta med värdeförmedling utifrån interpersonella aspekter snarare än individualistiska förmågor kan således vara av betydelse för elevernas välmående i skolan. Elever beskriver även själva vikten av att ha någon som bryr sig om dem, samt att de i större utsträckning förlitar sig på relationerna till sina klasskamrater än på dem till sina lärare (Andersen et al., 2019, s. 154).

I relation till detta kan man fråga sig på vilket sätt omsorg uppfattas och konstrueras av elever i skolan. Elevernas förståelse av omsorg kan vara en betydelsefull komponent för att främja ett klimat i vilket ömsesidiga omsorgsrelationer kan utvecklas. Ökad kunskap om elevernas uppfattning av omsorg kan bidra till förståelsen av relationella aspekter i skolans värdeförmedling, något som har särskild betydelse då dessa perspektiv riskerar att förbises i ett alltmer individualistiskt samhälle. Syftet med studien är att analysera och diskutera elevers positioneringar av sig själva och sina skolkamrater som omsorgsgivare och omsorgstagare utifrån deras berättelser om omsorg och preciseras i följande forskningsfrågor:

Omsorgsetik, omsorgsgivare och omsorgstagare

Filosofen och moralpedagogen Nel Noddings (2013) beskriver omsorg genom relationen mellan omsorgsgivare och omsorgstagare där den förstnämnda ger och den andra mottar omsorg. Omsorg ska dock inte förstås som enkelriktad varvid omsorgshandlingen enbart definieras och distribueras av omsorgsgivaren. För att omsorg ska uppstå behöver denna även bekräftas och mottas av omsorgstagaren (Noddings, 2013, s. 18). Relationen bygger således på ömsesidighet där båda parter ses som aktiva subjekt i relation till hur omsorg konstrueras. Då omsorg på detta sätt utspelar sig i och genom relationen kan dessa handlingar heller inte definieras utifrån konsekvenser, abstrakta etiska principer eller övergripande karaktärsdrag, en grundprincip som särskiljer den relationellt orienterade omsorgsetiken från konsekvensetik, deontologisk etik och dygdetik. Omsorgsetiken är istället situerad och konkret. Vad som exempelvis anses rätt utifrån abstrakta principer eller beräknade konsekvenser kan i det konkreta mötet mellan omsorgsgivare och omsorgstagare skada deras förhållande (Noddings, 2013, s. 24, 27). Man kan heller inte hävda att en viss karaktärsegenskap alltid kommer att leda en person till ett moraliskt handlande då olika karaktärsdrag beroende på kontext och relation kan leda till omsorg eller frånvaron av densamma (Noddings, 2013, s. 90). Omsorg utgår istället från omsorgsgivarens mottaglighet för omsorgstagaren samt bekräftelse av de handlingar denna mottaglighet resulterar i. Det är alltså inte karaktären, handlingen eller utfallet i sig som är föremål för etiska bedömningar utan dess riktighet i situationen och relationen mellan omsorgsgivare och omsorgstagare (Noddings, 2013, s. 5).

Detta leder till Noddings moralpedagogiska uppfattning, att skolan bör tillhandahålla ett klimat vari eleverna uppmuntras till denna mottaglighet gentemot varandra (Noddings, 2012, s. 771, 777). Ett sådant klimat främjar elevernas förmåga att upptas av den andres verklighet och låta sina handlingar motiveras utifrån den andras känslor, intressen och upplevelser.

Inom förhållandet mellan omsorgsgivare och omsorgstagare utförs och bekräftas således omsorg, vilken yttrar sig som antingen naturlig eller etisk omsorg. Den naturliga omsorgen kommer intuitivt och oreflekterat. Det finns dock situationer där denna instinktiva känsla av att vilja visa omsorg inte infinner sig. Trots detta kan omsorgsgivaren vara skyldig att agera omsorgsfullt. Sådant handlande beskrivs av Noddings (2013) som etisk omsorg. I dessa lägen motiverar omsorgsgivaren sin handling med tidigare erfarenheter, både som mottagare och utförare av omsorg. Den etiska omsorgen är således beroende av erfarenheter genom vilka viljan att värna omsorg som ideal uppstår. Detta ideal leder till omsorgsfullt handlande även då den naturliga omsorgen är frånvarande.

En omsorgsetisk förståelse av det värdeförmedlande uppdraget i skolan kan belysa vikten av det relationella arbetet inom elevrelationer, men också mellan elever och skolpersonal. Detta är betydelsefullt då moralpsykologisk forskning betonar den betydelse som emotioner samt sociala och kulturella erfarenheter har för människors etiska bedömningar och moraliska handlande (Daniel et al., 2014, s. 1211; Endicott et al., 2003; Haidt, 2001, s. 818; Hess et al., 2018; Thornberg & Oğuz, 2013). Inför ett sådant uppdrag bör man dock fråga sig på vilket sätt omsorg beskrivs av elever i skolan. Elevernas förståelse av omsorg är av vikt för att främja det klimat i vilket omsorgsrelationer kan utvecklas. Genom att analysera elevernas berättelser utifrån ett omsorgsetiskt perspektiv är förhoppningen att kunna belysa viktiga aspekter i en pågående debatt om värdeförmedling i skolan. För att representera eleverna rättvist har det teoretiska ramverket använts kontextkänsligt och med öppenhet för elevernas berättelser.

Metod

Det material som studien innefattar baseras på åtta kvalitativa intervjuer med elever från årskurs sex, intervjuerna varade i snitt cirka 20 minuter. Då eleverna lämnade ordinarie undervisning för att delta i studien begränsades varje intervju till maximalt 30 minuter. Eleverna som deltog i studien gick i två olika klasser men på samma skola. Urvalskriterierna baseras på ålder och skolform, varvid elever i årskurs sex på en kommunal grundskola tillfrågats att delta i studien. Initialt informerades klassens lärare om studien, efter detta genomfördes ett besök i klasserna. Vid detta tillfälle fick eleverna skriftlig information samt blanketter för vårdnadshavarnas medgivande till deltagande i studien. De elever som anmälde intresse samt uppvisade medgivande från vårdnadshavare intervjuades sedan individuellt på skolan. Vid intervjutillfällena användes ett enskilt rum på elevernas skola där samtalen kunde genomföras ostört. Istället för begreppet omsorg tillämpades uttrycket ”att bry sig om”, detta för att anpassa samtalet utifrån elevernas språkbruk. Intervjuguiden strukturerades utifrån fyra olika teman: (1) personlig bakgrund, (2) erfarenheter av omsorg, (3) skolan som omsorgsplats samt (4) relationer på skolan. Tema två var mest omfattande och innehöll underrubrikerna erfarenheter som omsorgsgivare samt erfarenheter som omsorgstagare. Under varje tema ställdes frågor i den ordning som tedde sig naturligt under intervjun. Exempel på frågor som användes är ”Kommer du ihåg någon gång i skolan som en annan elev visat att den brytt sig om dig?” med följdfrågor som ”Vad var det?”, ”Vad hände då?”, ”Hur kändes det?” och ”Varför tror du att NN gjorde så?” Samtliga intervjuer spelades in med hjälp av diktafon och lagras på Umeå universitets servrar utifrån universitetets dokumenthanteringsplan.

Efter inspelningen transkriberades samtalen och i samband med detta togs upprepningar, kortare följdfrågor och dialektala uttryck bort för att öka läsvänligheten. I detta skede gavs de elever som deltog också fingerade namn för att säkerställa deras anonymitet. Transkriberingarna kodades därefter för att till sist kategoriseras och struktureras utifrån meningsinnehåll. Kodningsprocessen har baserats på datastyrd kodning, således har inga koder satts upp på förhand utan istället genererats utifrån intervjumaterialet (Kvale et al., 2014, s. 242). Utgångspunkten för analysen görs i elevernas berättelser om omsorg som meningsskapande processer. Det är således elevernas berättelser om omsorg som undersöks i enlighet med den dubbla hermeneutiken, i vilken forskaren tolkar studieobjektets tolkning (Giddens, 1976, s. 170). Utifrån detta fokus på meningsinnehåll samt studiens teoretiska utgångspunkt i Noddings förståelse av relationen mellan omsorgsgivare och omsorgstagare utfördes en narrativ analys av elevernas omsorgsberättelser. Berättelser har betydelse för människors självförståelse och antyder hur olika positioner och fenomen kan förstås i en specifik kontext (Phoenix, 2004). Utifrån studiens syfte att undersöka elevers omsorgspositioneringar har analysen fokuserat på kategoriskt innehåll (categorical-content perspective) utifrån Lieblichs modell för variationer av narrativ analys (Lieblich et al., 1998, s. 13).

Innan studien genomfördes inhämtades skriftligt samtycke från vårdnadshavare till de elever som deltog i studien, men också från eleverna själva. Studien är godkänd av svenska Etikprövningsmyndigheten och följer Vetenskapsrådets forskningsetiska principer i enlighet med krav på information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande (Hermerén et al., 2011). Att studien baseras på elevintervjuer är av vikt då en vuxens beskrivning av ett barns upplevelser, känslor och resonemang lätt kan bli otillräckliga (Källström, 2015). Etiska reflektioner är dock av särskild vikt i studier som riktar sig mot barn då maktasymmetrin mellan forskare och respondent förstärks av åldersskillnad. Barns perspektiv kan dock, vilket påpekats tidigare, inte ständigt undersökas genom vuxnas uppfattningar (Dyblie Nilsen, 2005). Att utesluta barn kan således ses som etiskt problematiskt. För att uppmärksamma elevernas förståelse för omsorg har jag velat behandla deras egna berättelser som betydelsefulla.

Resultat

I studiens resultat framträder omsorg som ett händelseförlopp vilket grundar sig i omsorgstagarens tillstånd som lidande samt omsorgsgivarens senare handlande. Elevernas omsorgsberättelser följer således en reaktiv struktur vilken inleds med omsorgsgivarens identifikation och erkännande av lidande och återföljs av senare omsorgshandlingar. I resultatet redogörs inledningsvis för hur omsorg beskrivs som reaktivt handlande. Utifrån denna generella beskrivning av omsorgsberättelsernas struktur återges elevernas beskrivningar av omsorgsgivare och omsorgstagare, hur dessa roller karaktäriseras och tillsammans konstruerar ett reaktivt omsorgsnarrativ.

Omsorgsgivarens handlande

Den person vilken agerar omsorgsgivare karaktäriseras till skillnad från omsorgstagaren inte av tillstånd utan istället av handling och agens. Det är vad omsorgsgivaren gör i relation till lidandet som blir betydelsefullt för dennes roll. Omsorgsgivarens handlande kan ses i två steg vari det första består i att identifiera lidande och det andra att agera för att minska eller eliminera detsamma. Handlingarna beskrivs genom olika riktningar, varav en syftar till att påverka det interna tillståndet av lidande hos omsorgstagaren, en annan mot den eller det som anses vara lidandets orsak och en sista mot en tredje part genom att överlämna omsorgsrollen. I elevernas berättelser användes dessa omsorgshandlingar enskilt eller i kombination med varandra.

Den vanligaste typen av omsorgshandling vilken förekom i samtliga intervjuer var den som riktades mot det interna tillståndet hos omsorgstagaren. Dessa handlingar beskrivs företrädesvis som tröst och markeras i figuren av pil 1. Omsorgsgivaren erbjuder i dessa berättelser tröst för att mildra lidandet hos omsorgstagaren. Eleverna beskriver detta i relation till olika tillstånd av lidande, exempelvis fysisk skada, oro och stress eller lidande orsakat av konflikt med andra elever. Omsorgsgivarens handlande riktas i dessa fall mot omsorgstagaren, det är denne som tröstas och dennes lidande som är i fokus. Omsorg är således att vägleda den andra från ett negativt tillstånd. Liv berättar hur hon visat att hon bryr sig om andra.

Jag brukar ju fråga folk hur dom mår, alltså ifall någon är ledsen så brukar jag fråga hur de mår och ifall de vill prata om det. Och ifall de inte vill det så är jag bara där ifall de kommer på att de vill och annars så får de bara vara tysta och prata med någon annan. Och så försöker jag alltid fråga om det går bra att säga till någon vuxen, alltså så att de vet om att den personen är ledsen och då kanske de kan göra något åt det. (Liv)

Det Liv berättar är talande för omsorg med riktning mot omsorgstagarens interna tillstånd. Tröst som omsorg beskrivs ofta som att vara fysiskt nära, förståelse för den andra eller att lyssna och fråga hur det är. När Liv berättar innefattar hon också den tredje riktningen för omsorgshandlingar vilken avser att överlämna omsorgsrollen till en ny omsorgsgivare. Detta beskrivs under intervjuerna i relation till lärare eller andra vuxna och var mest förekommande då omsorgstagaren hade gjort sig fysiskt illa. Att ”hämta en lärare” är typexemplet på denna form av omsorg. Att ge omsorg kan således också vara att engagera andra, i intervjuerna uteslutande vuxna. Exemplet från intervjun med Liv kan således beskriva pil 1 men också 3 i figuren för alternativa omsorgshandlingar. Det andra handlingsalternativet syftar till omsorgshandlingar i vilka omsorgsgivaren agerar mot antagen orsak till lidande.

Denna andra strategi framkommer då det i berättelserna finns en eller flera personer vilka beskrivs orsaka lidandet och ses som antagonister i relation till omsorgstagaren. Dessa beskrivs som elaka, dumma, kaxiga eller att de försöker vara coola. Beskrivningar av antagonister görs utifrån karaktärsdrag vilket i relation till omsorgstagaren (tillstånd) samt omsorgsgivaren (handling) får en mer statisk position i form av något de är. Lidandet förklaras i dessa berättelser genom omsorgstagarens konflikt med och/eller utsatthet av antagonisterna. Eleverna beskriver omsorg som att ta ställning antingen fysiskt eller verbalt. På så sätt kan omsorg också göras till rättfärdigt våld eller konfrontation. Klara beskriver en situation på hennes skola varvid ”de andra klasserna inte kan respektera oss”. Hon berättar vidare hur de yngres bristande respekt är ett resultat av att årskurs sexorna försökt ”släppa in de yngre” men att detta blev fel då de yngre inte kunde hantera denna jämlikhet utan istället tappat respekten för de äldre. Hon beskriver det fortsatta händelseförloppet som följande.

Men då har vissa yngre, inte förstått det och då försvinner respekten helt, och då har det blivit lite problem. Men jag tror att det också är lite tack vare killarna vi har fått tillbaka det litegrann, de gjorde det inte på rätt sätt men det har ju ändå blivit bättre. De är ju ganska hårdhänta, om de [yngre] håller på och retas så kanske de säger ”jag kommer lägga ner dig för det är liksom inte okej”, men de fortsätter och fortsätter och det är inte så här jättehårt men de lägger ner dem bara för att visa att, ”det är inte okej det du håller på med.” (Klara)

När Klara säger ”lägga ner” syftar hon på att de äldre brottar ner de yngre så att dessa ligger på marken. Att ”lägga ner” tolkas inte affektivt på samma sätt som andra våldshandlingar utan kan snarare beskrivas som en typ av uppfostran. I denna berättelse blir våldet nödvändigt då de primära omsorgsgivarna, de äldsta, behöver försvara sin position för att ha fortsatt mandat att upprätthålla vad Klara beskriver som ett gott skolklimat där alla är lika mycket värda. Omsorg kan i dessa berättelser ses som en kamp mot handlingar vilka upplevs som moraliskt fel men också mot personer som anses ha dålig karaktär. Omsorg är då att positionera sig på rätt sida i en konflikt och stå upp för den eller dem som identifieras och erkänns som lidande. Att bry sig om är således att inte bara identifiera omsorgstagares lidande, utan även att i vissa fall agera mot den eller dem som uppfattas orsaka tillståndet av lidande. Melvin berättar om en gång då andra elever visat att de bryr sig om honom i relation till konflikt med andra.

Ja det var för ett tag sen, då bråkade jag med en kille från femman för han var väldigt kaxig och då stod mina kompisar på min sida och hjälpte mig, inte på hans sida, men han hade ju kompisar på sin sida, så det vart som jag mot honom, och jag hade ju kompisar på min sida som var schyssta mot mig och stöttade mig och så. (Melvin)

Positioneringen i konflikten blir på detta sätt själva omsorgshandlingen. Genom att välja sida i bråket mellan Melvin och killen i femman visar de andra eleverna att de bryr sig om honom. På detta sätt beskriver eleverna omsorg som olika handlingar men med samma avsikt, att minska omsorgstagarens lidande. Genom att rikta sig mot omsorgstagarens interna tillstånd, en antagonist som orsakat lidande, eller överlämna omsorgsrollen till en vuxen visar man omsorgstagaren att man bryr sig.

Diskussion

Omsorgstagaren karaktäriseras således utifrån det tillstånd av lidande som omsorgsgivaren identifierar och sedan försöker minska genom olika typer av omsorgshandlingar. Inom denna relation skapas sedermera ett reaktivt omsorgsnarrativ där omsorg fungerar i relation till tidigare lidande.

Det reaktiva omsorgsnarrativet kan även förstås i relation till tidigare forskning med avseende på både elevers och lärares förhållningssätt till värdeförmedling och normbrytande beteende. Elever beskriver exempelvis att kränkande behandling ofta definieras utifrån den utsattes reaktion (Osbeck et al., 2003, s. 37), vilket överensstämmer med studiens beskrivningar av omsorgstagare samt det generella händelseförloppet vid omsorgshandlingar. Vidare beskriver lärare det värdeförmedlande arbetet i skolan som främst reaktivt, vari deras roll består i att bemöta oönskat beteende. Då konflikter uppstår ser lärarna sin värdeförmedlande roll som mer framträdande. Den värdeförmedlande undervisningen sker således främst i reaktion till elevers beteende såsom normbrytande handlingar, konflikter och regelbrott (Assarson et al., 2011, s. 25; Klaassen, 2002; Skolinspektionen, 2012, s. 25; Thornberg, 2008, s. 1794).

Det finns givetvis många positiva effekter av elevers receptivitet gentemot andras lidande. Att reagera på andras lidande och utifrån detta vilja handla för att hjälpa den andra är en empatisk och betydelsefull förmåga. Problemet ligger i risken att omsorg reduceras till ett enbart reaktivt narrativ. Omsorgsfulla elevrelationer skulle kunna förstås även som främjande, att glädjas med den andres framgångar eller stärka positiva känsloupplevelser. En sådan förstärkande förståelse av omsorg skulle kunna vara betydelsefull i arbetet med att skapa ett gott skolklimat. Med detta inte sagt att denna form av omsorg inte existerar i svensk skola, det är dock intressant att eleverna i sina berättelser inte uppmärksammar den. Elevernas egen förståelse av omsorg är betydelsefull då den kan ge en indikation på hur det värdeförmedlande arbetet som bedrivs i skolan fungerar. Här kan man ställa sig frågan vilka positiva effekter man skulle kunna ha av att belysa hur omsorg kan göras främjande. På samma sätt som det är viktigt att bli bekräftad i känslor av lidande kan det vara viktigt att uppmärksammas i det motsatta. Man skulle kunna tänka sig att omsorgsgivaren i dessa situationer inte får samma bekräftelse i sin egen agens då förflyttning från lidande kan antas vara tydligare i relation till det egna handlandet än exempelvis förstärkande av andras glädje eller framgång. Hur skulle relationen mellan omsorgsgivare och omsorgstagare kunna påverkas av ett mer proaktivt omsorgsnarrativ? Man skulle kunna tänka sig att positioneringen av de olika omsorgsrollerna förändrades. Detta skulle vara intressant inte minst i relation till etisk omsorg. Denna är som tidigare nämnts beroende av erfarenheter som både omsorgstagare och omsorgsgivare. Man kan således fråga sig om möjligheterna till en bredare syn på etisk omsorg är beroende av att moralpedagogiskt uppmärksamma ett förstärkande omsorgsnarrativ. Detta skulle kunna utforskas vidare i syfte att synliggöra nya pedagogiska möjligheter i det värdeförmedlande uppdraget i skolan. Ett proaktivt arbete är i kontrast till ett reaktivt mer abstrakt. Det reaktiva sker i relation till något faktiskt, vilket det proaktiva endast gör vid medveten konkretisering. I de fall ett främjande arbete verkar i form av abstraktioner kommer det reaktiva att ställas i förgrunden, konflikten behöver inte föreställas utan endast dechiffreras. Detta kognitiva försprång som det reaktiva har över det proaktiva behöver övervinnas moralpedagogiskt.

Således kan frågan ställas vad ett främjande arbete av omsorgsfulla kamratrelationer skulle kunna resultera i. Att visa engagemang i andras positiva känslotillstånd, att ge och ta emot bekräftelse eller ställa följdfrågor i ett personligt samtal. Kanske har vuxenvärldens retorik och reaktiva förhållningssätt gentemot eleverna speglat av sig i deras egen uppfattning om vad som är eller kan vara omsorg? För att besvara denna fråga behövs ytterligare forskning om omsorg, elevers egen förståelse av detta och hur man kan arbeta moralpedagogiskt för att i skolan främja ett relationellt och omsorgsfullt skolklimat.

Elevers levande omsorgsberättelser fyller en viktig funktion i dagens debatt rörande värdeförmedling i skolan. Normbrytande handlingar såsom mobbning, kränkningar och trakasserier är idag ett väl beforskat område, inte minst i kvantitativa studier som undersöker frekvensen av sådan utsatthet. Därför är det av vikt att även undersöka den andra sidan av det sociala samspelet i skolan. Med omsorgsetiken som teoretiskt ramverk finns möjligheter att tolka och främja positiva relationer mellan elever vilket i sin tur kan vara av vikt för att förebygga det normbrytande beteende som idag ofta fokuseras i relationell skolforskning. Vidare betonas i det värdeförmedlande uppdraget ett allt större fokus på individens förmågor och personliga framgång, även här har omsorgsetiken genom sitt interpersonella perspektiv ett viktigt syfte att fylla. På samma sätt som omsorgsetiken historiskt fungerat som en filosofisk och i grunden feministisk motvikt till den individualistiska rationaliteten kan det vara av intresse att utforska dess potential i en nutida skolkontext. Denna studie bygger på ett begränsat material vilket förutsätter fortsatt forskning för att förstå omsorg som relationsfrämjande fenomen i skolan. Kvalitativa studier, där omsorg levandegörs, ger därför förutsättningar att identifiera moralpedagogiska insikter om hur positiva elevrelationer kan förstås och främjas i skolan. Den här studien ska ses som ett bidrag till den forskningen.